Nut förenad med sin broder jordguden Geb, i en tät och passionerad omfamning tills Shu ('luft') skiljde dem åt på order av Ra. Ra blev irriterad eftersom Geb och Nut blev tillsammans utan hans vetskap eller samtycke. När han förväntade sig att det skulle bli ett naturligt resultat av deras tillgivenhet, bestämde han att Nut inte fick föda barn på någon dag i någon månad av något år. Guden Thot kom till Nut's hjälp. Han hade spelat dam med månen och hade vunnit tillräckligt av månens ljus för att kunna framställa fem nya dagar. Eftersom dessa dagar inte fanns på den officiella kalendern, kunde Nut bära ett barn på varje. Hon gav liv till Osiris, Isis, Seth, Nephtys och Horus den äldre. Nut står i en båge utanpå Gebs fallna kropp, som spretar med lemmarna på snedden och har en erigerad fallos. Nut stöds av guden Shu i några representationer och hennes stjärnbestödda mage bildar jordens baldakin. När Ra beslutade att ge sig av och inte ha något mer att göra med människan, steg han till himlarna på Nuts rygg som då hade vidtagit formen av en ko. Nut växte snabbt till sådan enorm höjd att man fruktade att hennes ben skulle gå av, så till varje ben utnämndes en gud vars plikt var att stärka och stötta det. Nut går i båge över jorden som dagas mellan hennes lår.