Osiris är en av de förnämsta egyptiska gudarna som först märktes i begravningstexter under pyramidåldern, när det började bli praxis att mumifiera de döda(2400 fKr). Han presiderade över domstolen som bestämde konungars öde när de dog. Han avbildas som en mumifierad man som bär en lång vit krona, prydd med två strutsfjädrar. Osiris symboliserade naturens skapande kraft och livets oförstörbarhet. Han kallades humanitetens stora välgörare, han gav folk kunskap om jordbruk och civilisation.
Tillbedjan av Osiris, en av de stora kulterna i forntida Egypten, spreds efterhand utmed Medelhavets länder och, tillsammans med Isis och Horus, var den speciellt vital under Romarriket.

Osiris föddes i Thebes av Geb och Nut och efterträdde tronen vid sin fars abdikation. Han tog Isis som sin drottning och började lära egyptierna civilisationernas konst och hantverk. Han visade dem hur man använde sädeskorn till bröd och druvor till vin. Han startade religionen, byggde tempel, komponerade ritualer och snidade statyer. Han lärde dem om vävning och musik, grundlade byar och introducerade lagtexter.
Efter att ha fått egyptierna upp till rimlig standard av personligt och socialt uppförande, for Osiris iväg för att göra det samma för andra länder. Han åtföljdes på sina resor av Thoth, Anubis och Wepwawet (Vargguden, från Lycopolis i Mellersta Egypten, associerades med krig och livet efter detta). I hans frånvaro styrdes hans kungarike framgångsrikt av Isis.
Efter Osiris återkomst inviterade Seth, vars svartsjuka växte mer och mer av broderns framgångar och popularitet, honom till en stor festmåltid. Under festen bars ett väldigt och vackert dekorerat kassaskrin till salen. Seth förklarade skämtsamt att kassaskrinet skulle bli den mans egendom som fick plats i skrinet. Osiris inviterades till att vara den förste att prova det. Under allmän munterhet klättrade han in och lade sig ner. Omedelbart slogs locket igen och spikades ordentligt fast. Festdeltagarna, som alla var med i sammansvärjningen, förseglade kassakistan med smält bly. I hemlighet, i mörkret, bars kassakistan till Nilen och släpptes i det strömmande vattnet. Kistan flöt ut i havet och kom tillslut i land vid Byblos i Phoenicia.
Den strandade vid rötterna av ett tamariskträd. Trädet, som om det kände närvaron av något gudomligt, spred sig magiskt runt kassaskrinet, beskyddande. Trädet växte så snabbt till väldig storlek, så att den stora kistan helt inneslöts i den magiska stammen. Den lokale kungen, Malcandre, hörde om det underbara stora trädet och lät hugga ner det för att användas som pelare i sitt palats. Pelaren spred en doft av söt parfym.
Nyheten om detta under nådde Isis, som förstod vad som inträffat och for iväg till Byblos i förklädnad. Där fick hon i uppdrag av drottningen, Astarte, att se efter det kungliga barnet. Isis ville ge odödlighet i gåva till barnet och började bränna bort dess dödlighet med magisk eld. Astarte såg flammorna, missuppfattade vad som inträffat och förstörde förtrollningen med sitt ängsliga ingripande. Isis bekände då sin sanna identitet och talade om för dem grunden till sitt besök. Kung Malcandre gav henne pelaren och gudinnan återfann kassakistan innehållande hennes döde make.
Efter att hon återvänt till Egypten, gömde hon sig i Butos träskmarker och lyckades återuppliva kroppen länge nog för att göra henne gravid. Seth däremot, som var ute och jagade i träsken, träffade på gömstället och hittade kroppen. Rasande styckade han kroppen i fjorton delar och skingrade dem över hela landet. Isis letade efter delarna och tålmodigt pusslade hon ihop sin make. En del, fallosen, saknades, för den hade konsumerats av en Nilkrabba. Med assistans av andra gudar och gudinnor balsamerade Isis kroppen och Osiris återupplivades till evigt liv. Han drog sig tillbaka till Dödsriket.

Källa: Internet, Könemann/Egypten-Faraonernas värld, Norstedts/Det forntida Egypten